Finlands PISA-resultat har återigen sjunkit, men är överlag fortfarande över OECD-genomsnittet. Trenden går nedåt, men felet ligger verkligen inte hos Marins regering. Finlands PISA-resultat har försämrats enbart på grund av det årtionden långa nedskärningspolitiken.
Marins regering var en av de första regeringarna på länge som satsade på utbildning och familjens välbefinnande. Till exempel gjordes andra stadiet gratis, avgifterna för tidig utbildning sänktes, och de fattiga erbjöds till och med befrielse. Studiestöden höjdes, och familjens förmåner ökades. Tyvärr räcker inte fyra år för att ändra riktningen – det behövs minst 12 år. De förlorade ungdomarna undervisas inte bakåt i läsning, och familjer stöds inte i barnets uppväxt. Marins regeringsprestationer var i allmänhet enastående, men de är nu på väg nedåt.
Resultaten är dock brutala, och testresultaten fortsätter att sjunka när Orpos regering återvänder till skärningsvägen, som hade förekommit i årtionden innan Marins regering. Faktum är att genom att skära från familjer och kommuner (dvs. skolor) förbättras inte resultaten. Och när läsförmågan minskar röstar alltfler misstagaktigt på högerpartierna, och samma trend fortsätter. Finlands utbildning går tydligt nedåt, och återställningen får tyvärr vänta.
En iakttagelse från studien var att ojämlikhetsutvecklingen syns i skolorna och elevernas resultat. Coronatiden försämrade och betonade naturligtvis denna utveckling. Kommande nedskärningar kommer således säkert att synas i framtida resultat.
Genom nedskärningar förvärras också lärarnas arbetsbelastning, och lärarna driver ut ur yrket. Det är inte konstigt om skolor snart börjar privatiseras när ”det inte fungerar offentligt”. Det fungerar kanske inte om resurserna ständigt skärs ned. Samma sak har varit med social- och hälsovården, och även om Marins regering mot trenden under decennier ökade finansieringen av social- och hälsovården, räddades den inte särskilt.
Ett fantastiskt exempel på utbildningens misslyckande är också när många kommentatorer på sociala medier verkar tro att utbildningen kollapsade under Marins tid. Det verkar inte logiskt att om man under fyra år sätter exceptionellt mycket resurser i undervisningen, skulle kvaliteten sjunka. Kvalitetsnedgången beror på nedskärningar som har pågått i 30 år. Dum populism bör inte tro – Marin förstörde inte utbildningen.
Vi kan korrigera riktningen, precis som med social- och hälsovården – det krävs investeringar i utbildning och människor. Annars kommer räkningen att betalas ”någon gång i framtiden”, som alltid med högerregeringarna.
