Sannfinländarnas åsikt är att frihet att yttra sig inkluderar rätten att använda rå och kränkande språk, och små saker bör inte orsaka ilska. Trots detta gjorde sannfinländarnas Jussi Halla-Aho en anmälan om utredning om komikern Iikka Kive, när han kallade denne för fascist i X. Försvararen av “yttrandefrihet” tolererar alltså inte själv yttrandefrihet. Denna utredningsbegäran avslöjar mycket om sannfinländarnas verkliga mål.
I praktiken innebär det att enligt sannfinländarna får man inte kalla en anka för anka, även om den går som en anka, låter som en anka och har historiskt bekräftats som en anka. Om inte ankan är vänster, då kan den kallas vad som helst, till och med en gris om man så önskar, på ett vackert omskrivet sätt. Alla som försvarar mänskliga rättigheter (usch för persut) kan kallas kommunister, hotas med döden och så vidare.
Halla-Ahos fall avslöjar mycket om vad som är Sannfinländarnas verkliga mål i Finland. Det handlar inte om att säkerställa yttrandefrihet eller demokrati.
Få kan delta i Sannfinländarnas yttrandefrihet
Sannfinländarna har länge använt “yttrandefrihet” som förevändning på sociala medier. Enligt deras modell innebär yttrandefrihet att hatretoriken frodas och alla som har olika åsikter får kallas godtyckligt med alla möjliga termer. Dessutom är det okej att hota liv och hälsa för dem med olika åsikter. I denna modell kan i praktiken mycket få uttrycka sig fritt, och hatretoriken begränsar andra mänskliga rättigheter, såsom genom att sänka tröskeln för rasism, diskriminering och våld mot minoriteter. Förföljelse av minoriteter har traditionellt sett varit karakteristiskt för fascistiska stater.
Läs också: Riikka Purras kommentarer om invandrarnas socialförsäkring är ren rasism
Modellen för yttrandefrihet enligt sannfinländarna påminner mycket om Ryssland och andra fascistiska länder, där det endast finns en sanning som inte får kritiseras. Även medierna tas över för att upprepa sin egen propaganda, och det finns ingen plats för undersökande journalistik. Av en slump förespråkar sannfinländarna en minskning av Yles finansiering och försöker tysta oliktänkande journalister.
(Nästa steg är förmodligen att börja ange dem som kritiserar sannfinlandärna till någon central instans. Kanske det också görs en lista över lärare, om de vågar undervisa i forskad information istället för propaganda? Nåja, vi kommer förmodligen inte att gå så långt som till kommunism.)
Sannfinländarnas yttrandefrihet innebär emellertid inte att det är tillåtet att kritisera sannfinländarna eller kalla politiker för vissa namn baserat på deras handlingar. Makthavare bör inte kritiseras av folket eller media.
I somras rapporterade medierna äntligen om sannfinländarnas rasism. Det hade konsekvenser och var en försmak av den kommande utvecklingen. Först började man tysta och måla ut medierna och journalister som hade olika åsikter än det styrande partiet. Samtidigt försökte man underminera mediernas trovärdighet. Orpo bara tittade på och upprepade att regeringsprogrammet var bra.
Nu är det vanliga medborgarna i större utsträckning som står på tur, och tidigare har redan folkmassor uppmanats att attackera dem som vågar säga emot. Det finns så många kampanjer att man knappt orkar lista dem. Även forskare har blivit måltavlor eftersom de har en annan åsikt. En tillfällighet? Men så är det också i många fascistiska länder.
Nästa offer: rättsväsendet?
I Finland, liksom i många demokratier, tillämpas doktrinen om maktdelning, som härstammar från den franske filosofen Montesquieus tankar. Enligt detta koncept delas statens makt in i tre separata organ: lagstiftningsmakten, verkställande makten och dömande makten. Denna doktrin syftar till att förhindra maktkoncentration hos en enda part (vilket ofta sker i fascistiska länder) och därmed säkra medborgarnas frihet, demokratin och en rättvis samhällsordning.
Kanske en slump, men sannfinländarna har under åren försökt sudda ut denna doktrin och fatta beslut på torgparlamenten. Om fallet med Halla-Aho och Kivi går till rättegång kommer det bli en riktig skitshow.
Jag tror att rättsväsendet kommer att mötas av stark kritik och störningar om ärendet går vidare. Således kommer “försvararna av yttrandefriheten” att starta en kraftfull kampanj för att störta demokratin och säkerställa att bara de som är av samma åsikt är säkra och hörda. Slump eller inte, det finns likheter med Ryssland.
Läs också: Jussi Halla-Ahos rasistiska uppdateringar spelar direkt i händerna på Ryssland
Kanske sannfinländarnas agerande är avsiktligt. Halla-Ahos begäran om att utreda Kivis tweet kan vara ett meddelande till alla medborgare – om du tar upp problem, kan du få lida. Rättsväsendet kan användas för att förfölja dem med olika åsikter.
Om det ser ut som en anka och låter som en anka, kanske det är en anka
I sannfinländarnas yttrandefrihet innebär yttrandefrihet i slutändan att vad som helst får sägas, om det behagar makthavarna och inte kritiseras för den rådande politiken. Inga invändningar får framföras mot regeringen, annars får det konsekvenser. Vanliga medborgare och journalister upplever omfattande kampanjer med förtal och trakasserier i praktiken.
Dessa principer har använts i ganska många fascistiska länder, liksom i de kommunistiska länder som sannfinländarna så fruktansvärt är rädda för. Men om man inte får kalla en anka för anka får var och en själv tolka vilket namn man kan använda för att beskriva sannfinländarna.
Makthavare måste tåla hårdare kritik, både i ord och handling. Om makthavare inte får kritiseras baserat på deras handlingar, vad kommer Finland då vara? Definitivt inte en demokrati.
Läs också: Riikka Purra förslag om höjning av moms på livsmedel
